onsdag 28 september 2011

Genus debatten, rabiata feminister eller respons på ett olikt samhälle

Börjat ge mig in i den där genus debatten, men har kommit fram till att jag nog är relativt färgad av min uppväxt. För mig är det en självklarhet att inte vara styrd av mitt kön utan mig som person. Min stora syster har alltid varit grabbig av sig som det så fint heter, man får ju inte säga så i denna debatt fråga men för att visualisera det jag menar tänker jag göra det här, hon valde att leka med bilar, vara en hejare på elektronik redan som liten. Och idag gör hon en hel del typiskt tjej-grejer som att sticka, men blandar det mer typiskt kill-grejer som att renovera båtar (slipa, måla mm).

Vi har alltid fått göra det vi vill, även om jag inte fick plugga dans på gymnasiet (vilket jag tackar mina föräldrar för idag), och jag velade lite och pappa tyckte att jag skulle bli florist eller flygvärdinna (pluggade natur istället). Men i alla andra val har vi fått göra som vi vill, jag valde att leka med barbie dockor istället för systerns bilar. Jag är uppvuxen på landet, utan kabel-tv och väldigt lite reklam. Betyder det att samhället har färgat mig mindre än en person som bor i stan. Eller är det min uppfostran som har givit mig mer genus orienterade idéer. Eller är det mina gener som gjort mig den jag är?

Men nu tillbaka till genus frågan, formar föräldrar och samhället flickor till flickor och pojkar till pojkar, är det genus frågan som ger oss fördomar eller kommer fördomar alltid vara en del av livet? Självklart ska man inte döma någon över vilket kön de är, men idag har vi sätt att visa för människor omkring oss om vi är kvinna eller man, genom hur vi rör oss och hur vi klär oss. Om vi drar genus till sin spets så ska vi ta bort detta, att rosa inte ska vara tjej och blå inte ska vara pojke, att klänning inte ska vara ett tjejplagg och skjorta och slips inte ska vara ett killplagg.

Detta betyder att jag som tjej som inte har naturliga kurvor, varken genom smink eller kläder kan påvisa vilket kön jag är. Detta är bara en liten del av genus debatten, men eftersom jag redan är bortskämd med att jobba inom ett mansdominerat yrke men vara respekterad för min kunskap, har en underbar pojkvän som mer än väl drar sitt strå till stacken hemma(hushållsarbetet är nog mer uppdelat han 70% jag 30%) och får vara den jag är inte för mitt kön utan bara för att.

Jag är för jämlikhet, men jag tycker att ibland kan genus debatten kanske gå lite för långt. Men sen är jag bortskämd, vore väl annorlunda om jag blivit dömd för mitt kön. Så vad ville jag med detta lilla inlägg? Jag vill starta en konversation, jag vill höra vad ni tycker i denna debatt. Har jag fått allt om bakfoten?

Kram

måndag 19 september 2011

Som svar på lady dahmers krönika på cravingz.se

Du kan läsa hennes krönika HÄR, vilken är bra skriven och väcker väldigt bra frågor.

Men, ja det kommer ett men, kanske jag läser in mer i hennes artikel än det som finns där då jag brukar läsa hennes blogg, men måste säga att det ibland känns som hon ser världen med motsatta skyddslappar, att hon till viss del skyller på världen för saker som den inte har skapat. Eller väger in mer i omvärlden än uppfostran.

Vill börja med att säga det är inte omvärldens uppgift att ge barn en självkänsla, det är föräldrarnas uppgift. Inte bara ska de det, de ska ge barnet ett självvärde, men de ska även se till att barnet mår bra fysiskt.

Lady Dahmer skriver "Hjärntvätten börjar ju tidigt och idag kan man till och med hitta tidningar som riktar sig direkt till prepubertala barn. Var femte flicka i sjuårsåldern vill gå ner i vikt".

Så vi börjar med det där att vilja gå ner i vikt, enligt "Övervikt bland barn – nytt system för nationell uppföljning" en rapport om övervikt bland barn från 2005 säger att 18,7% barn är överviktiga, barn med fetma är 4,9%. Detta är från 2005 och övervikt och fetma hos barn har ökat, att 20% av flickorna i sjuårsåldern vill gå ner i vikt kanske inte bara beror på att de vill se ut som flickorna i tidningarna, de kanske vill må bra. Kan det vara så att föräldrarna sätter dessa idéer i flickornas huvud för att tillviss del behöver de det? När man är sju år kan det vara svårt att veta vad som är hälsosamt eller inte, det är svårt nog när man är vuxen.

Nu är jag inte för bantningar eller dieter, jag tycker man ska hålla en nyttig och allsidig kost och på så sätt hålla vikten, inte för att vara smal utan för att vara hälsosam.

Sen en liten notis om alla dessa tidningar, nu har jag inte läst någon Frida eller OK på många, många år, men när jag var liten så handlade den om artister, romantik(alla vill ha lite romantik), den hade en sida med sex och samlevnads frågor, men annars var det inte så mycket annat. Någon kurs om sminkning men inte alls så utseende fixerad som tex Vecko Revyn var. Och man ska tänka på att det även där är det föräldrarnas ansvar över vad barnen läser, att man som förälder tänker på att tidningarna är riktade till vissa åldrar och att man kanske inte ska ge tidningarna till yngre barn.

Vi avslutar detta med en liten del som säger gener, människor och djur dömer efter utseendet. Det är en del av "urmänniskan" i oss, alla uttrycker vi oss med de kläder vi har på oss på samma sätt som påfågeln visar sina fjädrar. En hårdrockare har t-shirts med sina favorit band, en hiphoppare har stora byxor och luvtröjor och ett mode freak har alla de senaste designer kläderna. De finns tidningar som riktar sig till alla olika grupper av människor, låt alla vara dem de vill.

Har du en kommentar till mig, lämna den i kommentarsfältet. Kram

fredag 16 september 2011

Är så jävla bra!

Så här lagom till helg lyckas jag inte bara få de saker jag inte fått att fungera till att faktiskt fungera, jag har dessutom övervunnit min rädsla för nya människor, för den här gången. Springer omkring med en positivitets high, den där känslan av "för faan vad jag är bra" har spridit sig kroppen. Det där med att ha en positiv vecka börjar betala sig, så för att fylla på det ytterligare så ska jag först åka till Lush och om dom har öppet köpa massa mysiga badskumsbollar. Sen ska jag möta upp pojken för bio mys. Alltså ett riktigt trevligt sätt att avsluta en bra dag.

Nu är jag framme på Lush så ni får ursäkta mig medans jag vandrar mot den väldoftande butiken. Kram

torsdag 15 september 2011

Sätt guldkant på vardagen

Nu är jag verkligen trött, lätt frustrerad, och jätte trött. Gick just hem från en 13 timmars dag, det är nu man önskar att sängen låg i Stockholm, att önska är faktiskt positivt. Och vi fortsätter positiva veckan, att se allt positivt som livet ger. Vill bara påverka att varken sarkasm eller ironi är negativt, det är ett sätt att hantera negativitet, eller det mesta i livet.

Positiva veckan dag 2:
När man kommer in till jobbet klockan sju på morgonen, så får man gå hem tidigt, ja eller så har man jobbat 13 timmar när klockan är halv nio. Mitt jobb är kul!

Det finns miljarder sätt att skriva en dispatchServlet, tyvärr har jag inte hittat någon som fungerar, men jag har lärt mig väldigt många som inte fungerar. Kunskap är kul!

Har ännu inte ätit middag, mat är godare när man är hungrig!

Och nu till det som man inte behöver sträva efter för att det är positivt idag:

Jag har ett underbart utmanande jobb, jag har en helt underbar pojkvän, jag har en lägenhet som är min och i den står en grymt skön säng med varma täcken som jag ska krypa ner i om en timme eller två. Jag kan sova på bussar, och det ska jag ta och göra nu, så god natt och se det positiva i allt, livet blir så mycket underbarare då. Kram

onsdag 14 september 2011

Positiva veckan

Ibland så fastnar man i negativa tankebanor, man ser bara allt omkring en som är fel. Jag har senaste tiden fastnat i negativitetens grepp, men det är dags att slå sig loss, så idag börjar den positiva veckan. Allt jag skriver, på någon av mina plattformar, måste vara positivt. Det är en riktig utmaning, men det är också väldigt nyttigt, för livet är mycket mer positivt än man tror.

Av allt negativt lär man sig oftast en hel del, allt ont för nått gott med sig. De senaste åren har jag lärt mig en massa om anatomi, om hur mycket jag egentligen kan orka med. Ja allt negativt för något positivt med sig, det är bara att leta efter det.

Positiva veckan dag 1:
Har idag lärt mig att firefoxs cashe fuckar upp Apache tomcat servern, kunskap är alltid positivt.

Har stickat två hexapuffar, hexapuffar är fluffig glädje.

Pojken är hemma och lagar tacos, tacos är gott!

Har ett paket från Dustin liggandes på posten som ska hämtas upp, paket är alltid roligt, speciellt när man redan har betalat för dem.

Min bästis har börjat sticka, nu kan vi börja ha syjuntor ihop.

Titta här, redan fem positiva punkter, nu ska jag sticka fler hexapuffar, mer glädje. Kram

tisdag 13 september 2011

Ny dag, ny läkare...

Träffade en ny läkare idag, alltid jobbigt att byta läkare men ibland kan det vara "a blessing in disguise". Är faktiskt riktigt nöjd med mötet, har äntligen fått en remiss till en specialist läkare. Var visst inget fel alls på min mage, så jag slipper fler gastroskopier, men läkaren tror att mitt problem med tarmarna, därav ytterligare en till läkare, en som kan mer om sånt än en allmänläkare. Så nu får man vänta på en remiss, sen får vi se, ett steg närmre ett svar iallafall. Har en dålig dag idag så det blir ett pytte inlägg. Kram

fredag 9 september 2011

Ordnar lite i kaoset

Så efter gårdagens funderingar över var gränsen mellan jobb och fritid går så har min kreativa ådra gått på högvarv, helt plötsligt så vill jag göra allt på en gång och har massa idéer. Vill sy en cool kavaj, vill skissa, vill göra game inspirerad konst, vill inreda min lägenhet, vill sticka massa hexapuffar, vill lära mig Illustrator, vill lära mig måla med akryl, det fortsätter. Så jag tänkte jag skulle fixa lite ordning i röran, strukturera upp mig lite.

Så jag tänkte börja med att strukturera upp mitt internet liv först, rätt sak på var plats, och länka upp bloggen lite mer också. Så ni hittar mig på alla andra ställen med.

Facebook: Här stalker socialiserar jag mig med vänner och bekanta jag träffat IRL (och några guildisar).
Twitter: Här kastar jag ut mig inkonsekventa kommentarer om livet, och stalkar personer vars tankar gör mig glad eller bara väcker nån slags känsla.
Tumblr: Här kommer mitt liv i bilder, eller rebloggad bilder/dyl. som jag gillar.
Pyssel-blogg: Här samlar jag alla mina pyssel, alla saker jag pillar med för att vara kreativ.
deviantART: Då skisser och originella pyssel bit för bit börjar matas in i mitt tidigare mönster följda liv så ville jag ha ett speciellt ställe för bara dem.

Så nu kan ni finna mig på andra ställen och inte bara här, och lite ordning börjar det bli, och massa kreativitet. Nu ska jag leka lite mer med mitt skissblock. Kram

torsdag 8 september 2011

Jobb och fritid, var går gränsen?

Funderar massor på att jag borde bli bättre på att fokusera mig, fokusera mig på en sak, fördjupa mig och bli sådär bra som jag egentligen har resurser till. Märker det tydligt på jobbet, jag förstår så mycket mer än jag tror och på så mycket kortare tid, 8 timmar om dagen är ganska mycket tid. Så jag borde ju kunna utnyttja dessa resurser när jag är ledig, fokusera på en sak, bli riktigt bra på den. Men kanske är det en del av den kreativa ådran, att hoppa mellan olika material för att sedan kunna utnyttja den kunskapen i mina blandprojekt.

Men det är så mycket jag vill kunna, så mycket jag vill bli bra på. Vart ska jag börja, vad ska jag lägga min energi på, vart vill jag med mitt pyssel. Även om det mesta av pysslet är för att varva ner så vill jag ju ändå utvecklas. Vart skulle du börja? Vart vill du med din fritid och det du gör?

Har en ide om att jag jobbar för att ha råd med min fritid, men när jag spenderar en hel del tid för att utveckla min "jobb-ådra" på min fritid, vad är då fritid och vad är då jobb. Vart går gränsen, bör man sätta en gräns? Läste en artikel häromdagen, Become a good programmer in six really hard steps och min fundering är om det är det jag ska göra, sitta plugga kod hela dagarna, för att ta mig framåt i karriären, eller ska jag låta det vara den del av jobbet det är och göra allt annat på fritiden. Svårt att sålla, svårt att veta vad som är viktigt för mig och vad som inte är viktigt. Hur prioriterar ni?

Lite virrigt jag vet, men tänk att bo i mitt huvud en dag. Kram

onsdag 7 september 2011

Älska...

Den underligaste saken hände idag, runt lunch sa det pip från Facebook chatten, och där var tre ord, jag älskar dig. Och inte var det från pojken! Det var från en bekant som jag knappt haft kontakt med på flera år, och dessutom aldrig haft en i närheten så tajt relation med. Så vad svarar man på det? Ja jag svarade med en massa frågetecken, tyckte det kändes lite skumt, det är ett jävla stort ord att bara kasta ur sig på det viset. Och en timmes chat konversation fortsatte, var ju tvungen och få reda vad som menades, ville inte såra men har inte alls något sådant intresse för personen. Efter timmen avslutas konversationen med ett ord, facerape. Personen menar att jag alltså i en timme har "chattat" med en helt annan person? Eller var det bara personens sätt att ta tillbaka ordet efter att personen förstått att intresset inte var delat?

Men om detta bara var ett elakt bus, varför göra så? Visste de som gjorde det om att vår relation bara var bekantskap? Annars, om de inte visste något om vår relation så är det väl jävligt dumt att göra på det här sättet, kan ju förstöra vilken relation som helst. Ett sådant steg är upp till individerna i den relationen att göra.

Sen till min sista fråga, hur ska man tackla något som detta? Kan dock säga om det är fler personer som får för sig några idéer, om ni vill deklarera eran kärlek till mig, gör det till mig ansikte mot ansikte. Från och med nu så anser jag att alla deklarationer av kärlek som görs via Facebook är elaka bus. Och sen har jag ju en pojkvän som jag tycker massor om, och har inga tankar på att byta, bara så ni vet!

Nu ska jag hem och mysa med pojken. Kram på er alla!

tisdag 6 september 2011

Snygging!

Haft kundbesök på jobbet idag, så ser riktigt stylish ut i mina 7 cm klackar, oj vad trött i fötterna man blir av så höga skor, inte van alls. Till dessa underbara bruna läder stövlar ( tror nog de är mina favvosar), bär jag en fin brun/grå rutig kjol, grått linne och vinröd tröja. Har smetar på mig rätt mängd smink och stylat min coola klippning i snedbena för att visa min mowhak klippning. Ser helt enkelt grymt cool ut idag, eller har iallafall en snygg dag idag, vilket har gett mig toppen humör trots att jag inte fick nån sömn i natt.

Sen att jag har ett nytt, mysigt projekt att sätta tänderna i och får leka med en massa saker som jag velat leka med ganska länge, det har ju bara gjort att dagen gått fortare. Men Gud vad det i huvudet man blir av att läsa massa konstiga pdf:er, försöka sätta in sig i en massa konstig kod för att förstå flöden, och hålla en massa olika utvecklingsmiljöer i huvudet och komma ihåg vart man ändrar vad. Känner mig lite lätt snurrig. Men o så glad, ska bli skönt att komma hem, lägga huvudet på kudden och sova(äta middag först).

Nä nu ska jag se om jag kan sova en stund på bussen. Kram

måndag 5 september 2011

Positivt tänkande!

Kan säga att jag är glad, ja jag är faktiskt riktigt lycklig för tillfället, hoppas på att det ska hålla i sig. Jag har en toppen pojke, som står ut med min panik och nojja ( måste jobba på det där, tänka innan jag talar). Jag har ett toppen jobb, ett nytt projekt som för mig närmare dit jag vill, väldigt spännande! Jag har en helt ok lön, jag har tak överhuvudet och en skön säng att sova i. Mitt liv går i den riktningen jag vill att det ska (hälsan kommer väl den med). Så nu ska lite plannering in i livet, nu ska jag ta stegen som gör att mitt liv är precis exakt som jag vill ha det (eller iallafall så nära jag kan). Så det så!

Mot jobbet!

Det där med att lägga alla sina förhoppningar på ett kort, eller det där med att hoppas att man har magsår så man äntligen kan bli frisk. Kan säga att jag har haft en riktig depphelg, övervägt om hela mitt liv helt enkelt är fel. Men på nått sätt så kom måndagen och jag börjar känna mig klarare i huvudet, klarare i tanken. Mitt liv är faktiskt riktigt bra, skulle vara nice att faktiskt vara frisk, men annars är det riktigt great.

Har äntligen fått lämna lägenheten och är på väg till jobbet för första gången på två veckor, har fortfarande problem med bihålorna men men, skönt att inte vara inlåst i mina 36 kvadrat. Kan säga att det har känts som den har blivit mindre ju längre det har gått, och har nog gått och blivit lite galen därinne. Man behöver träffa andra människor, man behöver vara lite social, sluta tänka på sina egna problem.

Nää, dags att kliva av t-banan och ta sig den sista lilla biten till jobbet. Kram