Hjärtat krossas igen...

Allt går så bra, man tänker inte längre på elefanten i rummet, den finns det men man väljer att låtsas som den inte syns. Men efter 4 veckors väntande på en remiss som inte kommer så börjar man känna sig lite stressad. Sen dimper det oväntande ner, några gamla vänner ska ha barn och helt plötsligt är den där elefanten väldigt synlig. Vill vara glad för dem, barn är underbart. Men jag kan inte ha dem och just nu känns det hårt, känns som någon stampat på ens hjärta. Trodde aldrig någonsin att det skulle kännas så här, jag hade trots allt gjort valet, jag skulle inte ha några barn.

Och jo jag önskar dem all lycka och jag hoppas att det blir underbara barn. Jag vet att båda familjer kommer vara jättebra föräldrar, det är fint att de ska få barn. Min sorg ska inte på nått sätt överskugga detta. Så jag gör det jag gör bäst, jag håller mig undan. Men gud vad ont det gör idag, jag måste lära mig att hantera detta, jag måste lära mig att det är så här det kommer vara. Det som gör ont är att jag aldrig kommer kunna ha egna barn, biologiska barn. Jag sörjer möjligheten, att allt detta innebär så mycket annat jidder är en helt annan sak.

Remissen jag väntar på är för att undersöka varför, varför har min kropp stängt ner i förtid, varför är jag i klimakteriet. Att jag är i klimakteriet är redan bekräftat, att jag inte kommer få några barn. Jag vet att detta är mycket att läsa, tungt till och med, men det här är mitt sätt att hantera det. Mitt sätt att sortera mina tankar, och kanske om jag berättar vad jag går igenom nu, kanske jag kan hjälpa någon annan i framtiden.

Kram

Piggnar till

Sakta så börjar p-pillerna verka, sakta börjar jag bli människa igen, det där att inte sova gör konstiga saker med ens huvud. Har ni inte lyckats sova en hel natt ännu, men det verkar som det kommer, har bara varit uppe två gånger i natt, mot för två dagar sen då det var i snitt 10. Hormonerna gör dock så mycket mer, är klar i huvudet för första gången på flera månader, allt är inte så svårt längre. Har långt kvar innan de har rätt ut varför, men så länge som jag får må någorlunda bra undertiden så kommer allt gå bra.

Sen att jag trivs på mitt nya jobb, det är bara socker på moset. Spel-utveckling är kul, så jag hoppas att allt kommer fungera. Det är verkligen mitt drömjobb. Önskar dock att jag kunde hitta ett bra fik i närheten, saknar min morgon latte, har testat ett fik eller två men deras espresso är inte lika god. Och som vanligt tycker inte magen om jobbets maskin, maskin kaffe är inte så gott heller.

Jo just det, måste verkligen börja träna. Dessa veckor utan sömn har gjort att jag har ätit kopiösa mängder godis, och det börjar verkligen synas. Ska bara komma på ett bra sätt som passar mig. Kanske ska passa på att säga att det handlar inte om vikt nedgång, det handlar om att omforma kroppen så den blir fastare och smalare.

Kram

Kony12 och annan välgörenhet

Överallt omkring mig så upprörs folk över Kony12, vissa människor delar det vidare för att visa vad som händer i Uganda. Jag delade det vidare, men ångrar det nu, jag vill sprida vidare det för att uppmärksamma detta problem, men jag vill inte uppmärksamma välgörhets-organisationen bakom. Varför? Det är enkelt, de uppmanar till att gå in och ta Kony med våld, jag är emot våld.

Andra människor upprörs för att de anser att vidare delningen bara bedövar ens dåliga samvete, att detta leder till att man inte gör något. Jag tror man kan göra båda, det ena utesluter inte det andra. Men att välja vilken välgörenhet som man ska ge pengar till kan vara ett gissel. Mycket av pengarna som går till en välgörenhet går inte till välgörande ända mål, de går till annat.

Det handlar om att väga gott och ont mot varandra, tex UNICEF som gör mycket gott. De stödjer i flera fall organisationer som gör mer ont än gott, tex en ungdoms organisation i Palestina som är emot att judarna är där och som glorifierar terrorister.

Så vad ska man stöda? Det är helt upp till dig, vad du vill göra med din tid och dina pengar. Själv tänker jag fortsätta undersöka olika organisationer, men jag lutar allt mer åt SOS Barnbyar. De ger hem och utbildning åt barn, det gillar jag.

Samtidigt som jag köper fairtrade, vilket hjälper arbetare att få skäligt betalt för sitt jobb, så de kan ta hand om sig själva och sin familj. Alla kan göra nått, man behöver inte skänka till välgörenhet där en viss del försvinner på administrativa delar.

Klimakteriet?

Har äntligen fått ett svar, det är dock långtid kvar till vi vet varför och vad man gör åt det. Men varje steg i rätt riktning är bra, för i slutändan vill jag ju bara må bra.

Fast just nu är allt väldigt jobbigt, jag har gått förtidigt in i klimakteriet. Beroende på varför så kanske, kanske jag kan få barn i framtiden. Men just nu i skrivande stund är jag infertil. Jag har alltid pratat om att jag inte vill ha barn, men jag har alltid trott jag har chansen. Nu när chansen är borta gör det plötsligt väldigt ont, trodde inte det skulle göra så ont.

Så nu kanske ni förstår att jag behöver ert stöd, er kärlek. Det kommer vara ett tag när allt är väldigt jobbigt, för även om det där med att inte kunna få barn gör mig väldigt ledsen så är det där att gå in i klimakteriet så mycket mer. Hela kroppen är i uppror, vi måste hitta ett p-piller som fungerar för mig för att minska chansen att benskörhet uppstår, vilket inte är lätt, p-piller ger mig migrän. Jag måste även gå igenom högar med undersökningar för att ta reda på varför detta händer, det kan vara allt från en autoimmun-sjukdom till cancer. Ingen vet något och det är detta att inte veta som tynger mest.

Men det kommer bli bra, koncentrerar mig på ljuset där långt borta, så länge som jag ser det vet jag att det kommer bli bra, nångång.

Kram

Nytt jobb snart :D

Oj, inte bloggat på ett tag! Har flertalet inlägg som ligger som utkast men inga som kom hela vägen fram. Tanken har varit att skriva, men orken har som inte funnits där. Var hos läkaren för en och en halv vecka sen, han hade inget roligt att säga, inget klart än, prov svaren har inte kommit än, men. Just det där men, kroppen har börjat bete sig, bete sig på ett nytt sätt, kanske ett sätt som nu kan tala om vad allting handlat om. Men jag får vänta, vänta på provsvar igen, och ni som känner mig vet att mitt tålamod inte existerar.

Och mitt i allt så tar jag beslut, stora beslut. Jag ska byta jobb, har fått ett nytt, börjar om en vecka. Jag ska bli spelprogrammerare, jag fick jobbet, ett jobb jag har velat ha ett tag. Kanske inte sen jag var liten, då ville jag bli dansare, musikal-artist, kanske till och med skådespelare. Men nu, jag vill bli spelutvecklare, jag vill veta vad det är som får spelen att fungera, jag vill vara den som får dem att fungera.

Så jag har börjat spela igen, massor med spel, har startat upp wow igen, det är kul igen. Sen spelar jag även XBOX och Wii. K köpte resident evil, med pistol, spelkänslan var väl så där, men det är alltid kul att skjuta ner lite B.O.Ws.

Jo, just det, har spelat in en del videos, den här gången om alternativa verkligheter och altoholics. Har ni missat dem så länkar jag nedan. Kram