Har ju klagat över min kropp som inte velat vara med mig, har sprungit till läkare som en tok och gång på gång har de givit mig hopp som snabbt blivit släckt. Men idag har jag fått nytt hopp, nu kanske det faktiskt kommer bli bra, inte för att jag inte trott att det ska bli bra, men nu ser jag ett slut på det. Ett slut som dessutom är mycket närmre än jag någonsin trott.
Alla symtom som jag haft har pekat mot en sak, att jag har en underliggande infektion/inflammation som har bråkat, men mina blodprov har sagt helt annat. Alla mina värden har varit bra, lite låga vita blodkroppar men en infektion/inflammation borde ha gett mig höga. Så vi har kliat våra huvuden och läkarna har inte riktigt vetat vad de ska göra med mig. Trodde att det kanske var ärret från den bort opererade visdomstanden som var problemet, det brukar ju sägas att sånt kan ge problem, men inte då, det var så fint så fint.
Men sen började jag få kvinnoproblem, mina menscykler blev kortare och kortare, så tillslut tog jag mig i kragen och gick till gyn för sjuttielfte gången. Hade hört att kopparspiraler kunde ge konstiga menscykler, men att det borde ha rett upp sig efter ett år. Så nu fick jag nog, nu skulle den ut, det kunde ju inte hålla på så. Och där var problemet, jag har en inflammation/infektion i min livmoder, sittandes i kopparspiralen. Så bort med den, i med antibiotika i flickan, flera sorter här tar vi i så vi spricker.
Så jag hoppas att detta är det som ställer till problemet, i annat fall så har jag tagit bort någonting som bråkat iallafall. Är positiv, är glad och börjar känna att det finns ett slut. Kick-ass Mika är sakta på väg tillbaka, känns skönt att äntligen vara på rätt väg igen. Om jag får bestämma så vill jag aldrig vara sjukskriven igen! Nu väntar vi bara på att medicinen ska verka, att migränen ska dra sig tillbaka och att kroppen blir utvilad. Sen är det fullt ös igen!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar