torsdag 29 mars 2012

Hjärtat krossas igen...

Allt går så bra, man tänker inte längre på elefanten i rummet, den finns det men man väljer att låtsas som den inte syns. Men efter 4 veckors väntande på en remiss som inte kommer så börjar man känna sig lite stressad. Sen dimper det oväntande ner, några gamla vänner ska ha barn och helt plötsligt är den där elefanten väldigt synlig. Vill vara glad för dem, barn är underbart. Men jag kan inte ha dem och just nu känns det hårt, känns som någon stampat på ens hjärta. Trodde aldrig någonsin att det skulle kännas så här, jag hade trots allt gjort valet, jag skulle inte ha några barn.

Och jo jag önskar dem all lycka och jag hoppas att det blir underbara barn. Jag vet att båda familjer kommer vara jättebra föräldrar, det är fint att de ska få barn. Min sorg ska inte på nått sätt överskugga detta. Så jag gör det jag gör bäst, jag håller mig undan. Men gud vad ont det gör idag, jag måste lära mig att hantera detta, jag måste lära mig att det är så här det kommer vara. Det som gör ont är att jag aldrig kommer kunna ha egna barn, biologiska barn. Jag sörjer möjligheten, att allt detta innebär så mycket annat jidder är en helt annan sak.

Remissen jag väntar på är för att undersöka varför, varför har min kropp stängt ner i förtid, varför är jag i klimakteriet. Att jag är i klimakteriet är redan bekräftat, att jag inte kommer få några barn. Jag vet att detta är mycket att läsa, tungt till och med, men det här är mitt sätt att hantera det. Mitt sätt att sortera mina tankar, och kanske om jag berättar vad jag går igenom nu, kanske jag kan hjälpa någon annan i framtiden.

Kram

1 kommentar:

  1. *krama om hårt*

    Ut med det, det sätt som funkar för dig är det som får funka för andra, det är bara för oss att lyssna och försöka agera på det sätt som vi tror kan bli bäst.
    Elefanter är jävligt stora djur, det är svårt att undvika dem utan att det blir jättekonstigt. Jag pratar gärna om elefanter, det är bara att peta på mig. Sen kanske jag är mest virrig just nu och bara pratar om min egen elefant, men det vore skönt att slippa tänka på hen nångång, och få prata om annat (kanske även andra elefanter) istället. :)

    Jag tacklar saker med galghumor, det funkar inte för alla.... då får man säga det! Bättre rakt ut än runt på tå och gärna på ens tår upprepade gånger.

    <3

    SvaraRadera