Har gått upp för mig att många människor anser att jag är söt, gullig och oskyldig. Jag är inte söt, gullig och oskyldig, försöker säga det, men får tillbaka att det är väl inte så farligt att vara det. Men jo det är det, folk får för sig att det är ok att promenera rakt över en, för jag är ju så oskyldig och kommer aldrig göra en fluga förnär, det gör mig förbannad. Jag kan inte hjälpa hur jag ser ut, jag kan inte hjälpa att jag har varit blyg större delen av mitt liv och att det tar tid att ändra gamla vanor, men jag vill iallafall inte bli klassad som nått jag inte är.
Har större delen av mitt liv varit den där som stått i ett hörn och gömt mig, och när jag försökt ta plats har jag gjort det på fel sätt och bara gjort bort mig. Har varit extremt blyg och inte kunnat se mitt egenvärde. Idag kan jag stå upp för mig själv, har en helt annan hållning och jag tar för mig på ett helt annat sätt. Men det hindrar inte människor att döma boken efter omslag, så även människor som inte kände mig på min blyga tid anser att jag bara är söt, gullig och oskyldig, vad gör jag för fel?
Jag är nån att räkna med, jag är duktig på det jag gör och jag har någonting bakom pannbenet. Men ofta känns det som inte det räknas, att bara för att jag ser ut som jag gör förväntar sig folk att jag bara ska backa och låta de få igenom alla konstiga idéer. Inta lätt att arbeta mot sånt varken på jobbet eller i privat livet. Och hur jag än försöker så verkar det som att de flestas bild av mig vara söt, gullig och oskyldig, nån man kan snacka skit om, nån som inte biter tillbaka. Men jag är kick-ass, jag är stark och till alla därute som tycker att smutskasta mig är kul, I'm coming to get you!
Over and out. Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar