Börjat ge mig in i den där genus debatten, men har kommit fram till att jag nog är relativt färgad av min uppväxt. För mig är det en självklarhet att inte vara styrd av mitt kön utan mig som person. Min stora syster har alltid varit grabbig av sig som det så fint heter, man får ju inte säga så i denna debatt fråga men för att visualisera det jag menar tänker jag göra det här, hon valde att leka med bilar, vara en hejare på elektronik redan som liten. Och idag gör hon en hel del typiskt tjej-grejer som att sticka, men blandar det mer typiskt kill-grejer som att renovera båtar (slipa, måla mm).
Vi har alltid fått göra det vi vill, även om jag inte fick plugga dans på gymnasiet (vilket jag tackar mina föräldrar för idag), och jag velade lite och pappa tyckte att jag skulle bli florist eller flygvärdinna (pluggade natur istället). Men i alla andra val har vi fått göra som vi vill, jag valde att leka med barbie dockor istället för systerns bilar. Jag är uppvuxen på landet, utan kabel-tv och väldigt lite reklam. Betyder det att samhället har färgat mig mindre än en person som bor i stan. Eller är det min uppfostran som har givit mig mer genus orienterade idéer. Eller är det mina gener som gjort mig den jag är?
Men nu tillbaka till genus frågan, formar föräldrar och samhället flickor till flickor och pojkar till pojkar, är det genus frågan som ger oss fördomar eller kommer fördomar alltid vara en del av livet? Självklart ska man inte döma någon över vilket kön de är, men idag har vi sätt att visa för människor omkring oss om vi är kvinna eller man, genom hur vi rör oss och hur vi klär oss. Om vi drar genus till sin spets så ska vi ta bort detta, att rosa inte ska vara tjej och blå inte ska vara pojke, att klänning inte ska vara ett tjejplagg och skjorta och slips inte ska vara ett killplagg.
Detta betyder att jag som tjej som inte har naturliga kurvor, varken genom smink eller kläder kan påvisa vilket kön jag är. Detta är bara en liten del av genus debatten, men eftersom jag redan är bortskämd med att jobba inom ett mansdominerat yrke men vara respekterad för min kunskap, har en underbar pojkvän som mer än väl drar sitt strå till stacken hemma(hushållsarbetet är nog mer uppdelat han 70% jag 30%) och får vara den jag är inte för mitt kön utan bara för att.
Jag är för jämlikhet, men jag tycker att ibland kan genus debatten kanske gå lite för långt. Men sen är jag bortskämd, vore väl annorlunda om jag blivit dömd för mitt kön. Så vad ville jag med detta lilla inlägg? Jag vill starta en konversation, jag vill höra vad ni tycker i denna debatt. Har jag fått allt om bakfoten?
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar