Magsjuk, hade ett helvete när jag tog mig till jobbet och tillbaka, men det är inget mot det jag tror jag gjort. Jag tror jag har sårat min bästis, genom att vara själv centrerad och inte tänka. Hon skulle fixa mina naglar idag, visst jag vill inte smitta ner henne med något (även om jag tror att det var filmjölken), men jag borde har ringt. Borde ha hört av mig, så nu känner jag mig så där elak igen. Det är det här jag menar, med att jag är en jobbig person att leva med.
När jag mår dåligt blir jag uppslukad i mig själv, jag ser ingen annan än mig, då. Efteråt kan jag se vad jag gjort, ångra det, känna mig skamsen. Men det finns inget jag kan göra åt det som skett, jag försöker säga förlåt, men jag vet att när man hört tillräckligt många förlåt börjar man inte tro på dem längre. Men jag menar dem verkligen, och jag vill ändra mig, men det är inte så lätt. När jag är där, mår dåligt, tycker synd om mig själv, är det svårt att se alla människor omkring mig.
Man ska alltid sätta sig själv först, men man ska samtidigt försöka se till att inte skada någon annan. Men jag skadar alltid människor omkring mig, och ofta förstår jag inte varför de stannar kvar. Varje gång jag gör något sådant blir jag orolig, orolig att det var sista chansen, att jag kommer förlora ytterligare en vän. Jag hoppas att jag lär mig någon gång, att jag slutar såra dem jag älskar. Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar